Grundutbildning för volontärer

Välkommen till den digitala delen av vår grundutbildning! Denna del kan du göra hemma, när det passar dig. Har du några frågor kan du alltid höra av dig, eller spara dem till vår fysiska träff.

Del 1 - Om organisationen Bellis

I denna del berättar vi mer om vår organisation, vår verksamhet, våra volontärer och jourrörelsens historia.

Bläddra i bildspelet nedan.

Bellis grundades 2012, då som en tjejjour. Sedan januari 2019 är vi en ungdomsjour.

Vi är en ideell organisation, vilket innebär att vi har ett allmännyttigt ändamål, är uppbyggd med demokratiska principer och har årsmötet som högst beslutande organ. På årsmötet har organisationens medlemmar rösträtt och väljer en styrelse som leder arbetet i organisationen.

Vi är en feministisk organisation vilket för oss innebär att vi strävar mot ett jämställt samhälle. Vårt arbete grundar sig i insikten att personer beroende på kön, kultur eller sexuell läggning har olika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i vårt samhälle. Vi vill stärka unga människor så att alla har likvärdiga förutsättningar i livet oberoende kön, kultur och sexuell läggning.

Bellis är en religiöst- och partipolitiskt obunden organisation vilket innebär att vi inte är för eller emot en viss religion utan vi värnar om religionsfriheten. Vi är inte heller kopplade till något politiskt parti eller tar ställning i politiska frågor på partinivå. Däremot är organisationen politisk på så sätt att vi kan starta opposition och driva politiska sakfrågor.

Vi finns i Österåkers kommun, men vänder oss till stödsökande i hela landet. Vår målgrupp är främst unga mellan 10 och 25 år men vi avvisar aldrig stödsökande som skulle visa sig vara yngre eller äldre.

OM BELLIS

Del 2 - Grundläggande begrepp och teorier

För att ge en grundläggande kunskap och introduktion till jourrörelsen förklaras här några viktiga begrepp och teorier. Vissa kanske du har koll på sedan innan, och andra kanske inte.

Håll muspekaren över begreppet för att se dess förklaring.

KÖN

Begreppet kön innefattar dels biologiskt kön, som bestäms av könsceller (XX för kvinna eller XY för man). Det är det kön som vi sägs födas med.
Det juridiska könet är det som syns i personnumret, i passet och på juridiska dokument. Detta är kopplat till det biologiska
könet, är du född med snopp är du pojke och föds du med snippa står det flicka i passet.
Socialt kön är det vi kallar genus, det är de egenskaper som tillskrivs en person utifrån det biologiska och juridiska könet. Föds det en bebis med snopp kommer vi utifrån att det är en pojke se honom som tuffare, snabbare, mindre känslig än om han hade fötts med snippa. Samhället lägger in förväntningar på hur vi ska bete oss utifrån vårt biologiska kön.
Kön är utifrån detta binärt, alltså antingen är man kille eller tjej. Men det stämmer inte eftersom alla inte identifierar sig med sitt biologiska kön.

HBTQI+

Begreppet HBTQI+ är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och intersexpersoner.
Homo- och bisexualitet är en sexuell läggning som innebär att du blir kär eller attraherad av antingen någon av samma biologiska kön (som du) eller en person oavsett kön.
Transperson handlar istället om könsidentitet, alltså hur kan definierar sig och uttrycker sitt kön. Antingen vill man delvis eller inte alls identifiera sig med det biologiska kön man föddes med. Det handlar inte om sexuell läggning.
Queer innebär både sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, eller så handlar det om relationer och sexuell praktik. Det handlar helt enkelt om ett uttryck för kritik mot samhällets rådande normer kring kön.
Intersexpersoner är en person som är född med en atypisk/avvikande utveckling av könskromosomer, könskörtlar (testiklar eller äggstockar) eller könsorgan. En person kan vara intersex och kvinna, eller man eller något annat.

NORMER

Normer är oskrivna regler, eller förväntningar på hur vi ska vara. Normer är det som anses vara normalt och det är normer som “styr” vad som är accepterat i ett rum eller samhället. Vissa normer behövs för att skapa ordning och för att vi ska fungera tillsammans med andra människor. Exempel på normer som kan ses som ”positiva” är att stå i kö i mataffären eller stå på höger sida i rulltrappan. Om vi passar in i normen belönas vi med acceptans och makt. Om vi inte passar in i normen riskerar vi att uteslutas eller till och med diskrimineras.
Normer skapas inte av sig själva, utan det är vi människor som skapar dem. Det innebär också att vi kan förändra dem, genom att bli medveten om vilka normer som finns och vilka normer vi själva följer och förmedlar. Sen kan vi ifrågasätta dem och göra vad vi kan för att synliggöra dem och på så sätt synliggöra maktstrukturer i samhället.
I vårt arbete är det viktigt att vi är normkritiska till normer som kan vara skadliga för den som inte följer normen. Det kan vara normer som kön, identitet, sexualitet, etnicitet, funktion eller religion.

FEMINISM

Feminism är ett paraplybegrepp, en samling ideologier och rörelser som fokuserar på att alla, oavsett kön, ska få samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter, ansvar och möjligheter. En feminist ser att det finns en strukturell ojämställdhet i samhället – alltså att män som grupp har mer makt än andra grupper – och arbetar för att förändra det.

Historiskt har feminismen framförallt fokuserat på jämställdhet mellan kvinnor och män, men på senare tid har feminismen blivit mer inkluderande och ser även andra maktordningar bortom kön.

MAKT

Det är viktigt att prata makt när vi pratar både kön, och våld. Makt handlar om att driva sin vilja igenom trots eventuellt motstånd. Makt finns mellan olika personer och kan alltså inte uppstå hos en ensam person.

Ett begrepp som vi vill lyfta är maktordning, som är de samhällsstrukturer som ger olika möjligheter och utrymme för olika personer. De strukturella positionerna skapar och upprätthåller en maktfördelning i samhället som är ojämn, som ger fördel till den som besitter makten (och följer normen).
Det här begreppet är viktigt att ha med sig eftersom det är centralt i män och killars våld mot kvinnor och flickor.
Det finns flera maktordningar, som handlar om sexualitet, ursprung, funktion, ålder osv men den vi vill fokusera på nu är kön. Könsmaktsordningen är detsamma som patriarkatet, det är två begrepp som beskriver samma sak.
Könsmaktsordningen innebär att män har mer makt än kvinnor, på gruppnivå. Män är alltså överordnade kvinnor vilket gör att kvinnor är förtryckta och begränsade i sina möjligheter i samhället.

INTERSAKTIONALITET

Intersektionalitet är ett begrepp som handlar om att se och förstå hur olika maktordningar hänger ihop och samspelar med varandra. Det handlar ofta om att en person som kan utsättas för diskriminering baserat på flera grunder (kön, etnicitet osv) har färre rättigheter än en person som endast kan utsättas för en diskrimineringsgrund.

Del 3 - Att lyssna och bemöta

Att lyssna är en konst. I denna del ger vi dig riktlinjer och handfasta råd som du kan ha med dig i dina stödsamtal.

I våra samtal har vi alltid ett normkritiskt bemötande. Det innebär att vi är medvetna om vilka normer som påverkar ungdomars liv och aktivt ifrågasätter normer som begränsar, exkluderar eller skapar utsatthet. I stödsamtal innebär det att möta ungdomen utan att utgå från att det finns ett ”rätt” sätt att vara, leva, känna eller se ut, och att vara nyfiken på ungdomens egna erfarenheter och förutsättningar. Det innebär också att uppmärksamma och synliggöra makt, diskriminering och ojämlika villkor när det är relevant.

Hur du formulerar dig kan ha stor betydelse för hur det du vill säga uppfattas. Ditt språk har stor makt. Notera exempelvis skillnaden mellan dessa två meningar:

Varför har du inte sagt något tidigare?

och

Vad är det som har gjort det svårt för dig att berätta om det här tidigare?

Här bredvid finner du några tankar att ha med i dina stödsamtal. Håll muspekaren över rubriken för att få upp mer information.

Fundera lite på:

Hur vill du själv bli bemött när du
söker stöd?

Vilken känsla vill du få av den som lyssnar?

Lyssnandet som metod

Att lyssna i ett stödsamtal handlar inte om att snabbt lösa problem eller komma med färdiga svar. Det handlar om att skapa utrymme för den stödsökande att själv sätta ord på sina tankar, känslor och erfarenheter. Ofta bär den stödsökande själv på viktiga delar av svaren – vår uppgift är att hjälpa till att synliggöra dem.

Det är inte alltid vad du säger som är det viktigaste. Att visa att du har tid, är närvarande och verkligen lyssnar kan vara minst lika betydelsefullt. En person kan känna sig sedd och hörd genom att vi stannar kvar, visar intresse och ger utrymme, även när vi inte har några lösningar.

Försök att undersöka vad personen behöver just nu och möt hen där hen befinner sig. Ibland behövs råd eller information, men ibland är det viktigaste att få prata med någon som lyssnar utan att döma eller stressa vidare.

Visa omtanke genom att vara nyfiken, spegla det personen berättar och bekräfta hens känslor och upplevelser. Det kan vara så enkelt som: ”Jag hör att det här har varit väldigt jobbigt för dig” eller ”Jag förstår att du reagerar så när du berättar om det här.”

Att vara en bra lyssnare handlar därför inte om att vara expert på alla problem. Det handlar om att vara en lyssnande medmänniska – närvarande, respektfull, nyfiken och beredd att möta personen precis där hen är.

Tips för lyssnande

Ett bra stödsamtal handlar om att vara närvarande och skapa en trygg plats där personen får möjlighet att berätta på sitt eget sätt och i sin egen takt. Här är några konkreta saker att tänka på:

Var närvarande – lägg undan annat och visa med både ord och kroppsspråk att du har tid att lyssna.
Våga fråga och prata – ställ öppna frågor och våga försiktigt utforska sådant som personen berättar om.
Hjälp personen att hitta sina egna svar – undvik att direkt ge lösningar. Fråga hellre: ”Vad tror du skulle kunna hjälpa dig?”
Låt personens behov styra samtalet – utgå från vad personen behöver just nu, snarare än vad du själv tycker att samtalet borde handla om.
Ha tålamod och stressa inte – tystnad behöver inte fyllas direkt. Ge personen tid att tänka och formulera sig.
Spegla och bekräfta – sätt ord på det du hör och visa att du tar personens upplevelse på allvar.
Var nyfiken – försök förstå personens perspektiv utan att förutsätta att du redan vet vad hen tänker eller känner.
Normalisera utan att generalisera – det kan vara hjälpsamt att säga ”många kan känna så” snarare än ”det där är normalt”. ”Vanligt” beskriver hur ofta något förekommer, medan ”normalt” lätt kan signalera vad som anses vara rätt eller önskvärt.
Välkomna alla känslor – försök inte direkt ta bort jobbiga känslor. Utforska dem i stället: ”Vad tror du att den känslan handlar om?”
Visa omtanke – små saker som att komma ihåg vad personen berättat, fråga hur det känns och visa genuint intresse kan göra stor skillnad.
Ha ett icke-dömande förhållningssätt – möt personen med respekt och öppenhet. Du behöver inte hålla med om allt för att bekräfta personens rätt att känna och berätta om sin upplevelse.

Riktlinjer för bemötande

Vi lyssnar och bekräftar den stödsökande
- Visa att det är okej att prata om vad som helst
- Lyssna aktivt och utan att ifrågasätta eller döma
- Bekräfta den stödsökandes känslor, mod och intellekt
- Våga vara tyst
- Våga se och våga fråga – hellre en gång för mycket än lite!
Vi samtalar på deras villkor
- Låt den stödsökande formulera sina egna behov
- Visa på handlingsalternativ istället för att ge råd
- Utgå från den stödsökandes tankar och känslor, inte våra egna
- Problematisera sådant som kan vara skadligt
- Spegla den stödsökande och möta hen där hen är
- Använd ett språk som den stödsökande förstår
Vi finns för att stötta och stärka
- Tro på den stödsökande
- Avlasta den stödsökande från skuld och skam
- Var normkritisk och stötta feministiskt
- Hjälp den stödsökande om hen behöver mer stödinsatser

Del 4 - Vanliga ämnen i chatten

Det allra vanligaste ämnet vi bemöter i chatten är psykisk ohälsa, följt av våld, övergrepp och kränkningar. Andra förekommande ämnen är bland annat psykosociala problem i familjen, kärlek och relationer samt sexualitet och identitet.

I del fyra fokuserar vi på några av de samtalsämnen som kan vara tuffa att bemöta.

Bläddra mellan sidorna i bildspelet nedan, och titta sedan på kortfilmerna. Vi vill flagga för att dessa ämnen och filmerna kan väcka starka känslor. Skulle du behöva någon att prata med efteråt kan du alltid vända dig till oss.

PSYKISK OHÄLSA

Psykiska besvär

Oro, nedstämdhet, irritation, sömnsvårigheter
Livssituationer eller specifika händelser
Tungt men behandlas inte medicinskt

Psykisk sjukdom

Depression, ångestsyndrom, bipolär sjukdom
Kräver professionella insatser (medicin och/eller terapi)

Bemöta psykisk ohälsa

1. Bekräfta

”Vill du berätta var känslan sitter?"

2. Be om lov

”Skulle du vilja prata om...?" eller "Är det okej att...?”

3. Samarbeta kring lösningar

”Vad tror du skulle fungera för dig?”
”Jag har en idé, kan jag berätta den för dig?"

Kortfilm 1 - Våldsspiralen

Kortfilm 2 - Kära pappa

Kortfilm 3 - Är det här kärlek?

Kortfilm 4 - Ser du varningstecknen?

Kortfilm 5 - Jag tror jag är lite kär

Del 5 - Avslutande reflektioner

Nu är du färdig med den digitala delen av vår grundutbildning för volontärer. Avslutningsvis vill önskar vi bara få höra några tankar från dig.