Jag och en kompis hade varit på krogen och drog på en efterfest. Vi drack rätt mycket och hade trevligt, började strula med en varsin kille men hade inga planer på något mer. Jag minns okända händer, minns flås i mitt öra och hur jag kände mig fångad i min kropp. Det nästa jag kommer ihåg är att min kompis försöker få kontakt med mig, det låter som att hennes röst ropar långt bortifrån. Jag försöker svara, hon är plötsligt där framför mig och hjälper mig att sätta på mig mina kläder för jag är oförmögen. Jag är helt naken, hur gick det till? När vi kommer därifrån sjunker jag tillslut ned på marken, det värker i hela kroppen- precis allt gör ont. Jag får veta att det inte är konstigt eftersom min kompis slet bort 3 män från min livlösa kropp, en skrattade henne rakt i ansiktet.
Jag anmälde inte våldtäkten till polisen eftersom jag ville glömma vad som hänt, jag kände en enorm skam. Och för att jag inte kände att en anmälan skulle leda någonstans. De flesta våldtäktsmän går ju trots allt fria. Det kändes onödigt att utsätta mig själv, för att i princip få återuppleva allt för en minimal chans till en fällande dom för en av dem. Dessutom visste jag inte vem någon av dem var vilket gjorde chansen ännu mindre. Så jag anmälde inte pga skam och brist på tillit till det svenska rättssystemet. Jag var dessutom livrädd för att bli kallad lögnare – vilket jag blev ändå.
/Anonym
