Övergrepp är inte alltid våldsamma, det finns tysta våldtäkter också
Jag vet inte om det var när du sa det högt inför mina kompisar som jag förstod vad som hade hänt.
Eller om jag hade förstått redan den kvällen för tre år sedan men förnekat det. Kanske inte riktigt fattat vad det var som hade hänt. För när du sa det så skrattade jag bara, skämtade bort det. Men innerst inne vart det helt tomt.
För mig har våldtäkt alltid varit något som hänt med våld. VÅLDtäkt. Jag tänker mig att man blir indragen i en buske och man måste kämpa för att komma loss.
Sedan finns den tysta våldtäkten, som jag inte visste om att den fanns förrän jag själv varit med om den.
Innan vi gick och la oss kom vi överens om att vi inte skulle göra något. Du sa ”Jag har en stor säng så vi kan ligga på varsin sida”, ”Min dotter ligger i samma rum”, ”Skönare att sova i en säng i stället för soffan”, ”K och S sover ju här ute”, ”Jag lovar vi ska inte ligga”. Så jag tänkte att okej, vi sover på varsin sida, hans dotter ligger faktiskt där inne, jag vill inte sova bredvid min kompis och hennes kille om jag har en plats i en säng och han lovar att vi inte ska ligga.
Jag vaknar mitt i natten av att han är inne i mig. Jag gör ingenting, bara ligger kvar. Jag minns inte riktigt om vi säger något till varandra. Men han avbryter. Jag vaknar på morgonen och vill bara därifrån.
Men jag fattar ändå inte att det som hände var en våldtäkt.
Vi umgås i samma krets så vi ses en del. Det känns alltid obekvämt men det är lättare att skämta och skratta än att bli stel.
Sedan sitter du där, i gräset och säger ”Vi har ju haft sex eller haha jag typ våldtog dig”.
Då slog det mig. Ja det gjorde du fan.
Vill du också bidra med din berättelse? Klicka på “kontakta oss” eller mejla in ditt bidrag till bellis.tjejjouren@gmail.com